justgrowingup - may 2011

Det blir bättre

Skrev nyss ett ganska klokt sms till min lillasyster om jag får säga det själv.... att hon får kämpa på nu innan studenten, för sen har hon den i sin hand och får kliva ett steg vidare i livet- och sen blir det fan bara bättre ;) Det är verkligen sant! Tänk hur jävla osäker man var som tonåring i 14 års åldern, hur mycket man egentligen gick efter grupptryck och vad polarna skulle göra och vad man "borde göra". Hur tufft det var att göra saker som man nu tycker känns helt värdelöst och töntigt, hemskt eller pinsamt. Hur arg man var för att föräldrar satte gränser och varför "alla andra" fick göra allt som man själv inte fick. Nu såhär med lite mer vuxna ögon kan jag verkligen uppskatta allt som mina föräldrar gjorde och alla gränser de satte, för det är ju det man behöver när man håller på att växa i kostymen. En bestämd men vänlig hand.. föräldrar som skyddar men som låter en klampa i klaveret och uppleva världen som man kan göra fullt med misstag i. Att lära en att ta sig ur knipor och situationer man hamnar i, med lärdom inför framtiden. Att puscha en (i lagom dos) till att göra något med sitt liv, skaffa jobb, klippa sig och kanske gå en utbildning ;) När man sen får det där fasta jobbet kan man se fördelarna med allt jävla pluggande och trixande med pengar, då man kan unna sig resor, få semestern betald och leva livet jävligt mycket rikare än innan.......

det blir bara bättre va? Ju mer mogen man blir och ju mer man känner sig själv, destå bättre beslut kan man ta och destå mer får man ut av livet =)

Bild: Google

Saknad

═══════════════════ ೋღ☃ღೋ ════════════════════
❤ om du saknar någon som finns i himlen, sätt detta på din logg ❤
═══════════════════ ೋღ☃ღೋ ════════════════════


Det här hittade jag på facebook och kände att det träffade rätt bra....
Tänker ofta på de jag inte har kvar här på jorden och vilket tur jag har som haft just dom i mitt liv...
Farfar fattas mig så att det gör ont men jag måste ju stå ut, man kan ju inte göra annat och tids nog så ses vi ju igen. Jag vet ju att han alltid finns med mig och uppenbart har skickat ner en ängel till som vakar över mig och ser till att livet flyter på. Ibland kan man bara behöva gråta så som jag gjorde här om dagen då tårarna bara föll och fölll och föll hela resan från jobbet och till träningen.. kroppen var helt slut och jag var glad att jag hade mina solglasögon som täckte ansiktet just den dagen (annars hade nog många börjat undra). Men det känns alltid lättare för mig efteråt.. att man får släppa ut sina känslor, det är inget att vara rädd för och bara nyttigt....
Tårar är förlösande

och nu?

När man kommit hem från en sån här helg med massor med skrik, sång, dans och galenskap så känns det på något sätt väldigt tomt.... vad händer nu? Jag är en person som alltid vill ha något på gång samtidigt som jag såklart tycker att det är hemma bäst när man väl kommit hem och lugnat ner sig... men det dröjer inte länge förrän jag vill iväg på nya upptåg. Helst ska kalendern ha något gott att erbjuda och det har vi såklart sett till hehe. Först ut redan nu i helgen då min vän Gustav fårn GBG kommer hit med sin tjej och vi är bjudna på maskerad hos en polare till henne. Litterärt tema haha =) Innan dess kanske en middag med min bäste vän och hans tjej och den 27 kryssning med jobbet.... sen en liten resa i början av juni tror jag ;) Fy fan va härligt!!!!!

Apropå detta--------------> Biljetter till P&L köpta nu!!!!!