Lev Livet!
När vi efter mycket om och men har lyckats ta oss till restaurangen Sabai song för att fira pojkvännens fasta jobb får vi avnjuta god mat och mysig miljö. Efteråt springer vi (såklart) ut för att hinna med en buss hem men då gatan ser tom ut antar vi att vi missat den... börjar gå långsamt i mörkret då en man kommer fram till oss. Han är märkbart påverkad av något och stannar framför oss och står där tyst för att sedan mumla något ohörbart...
- ursäkta, sa jag.
En tystnad igen och jag blir lite misstänksam och rädd.. tänk om han kommer råna oss eller om han är psykiskt sjuk och vill döda oss?
- Är ni nyfikna på livet??
Både jag och pojkvännen säger förvånat men bestämt ja i kör...
Mannen skiner upp och säger
- då kan jag berätta för er att livet är helt underbart!
Lev livet, bara lev!
.... och sedan gick han och lämnade oss stumma kvar. Och se... där kom ju bussen vi väntat på..
Men.. vad konstigt det där var. En ängel? ett tecken? Pojkvännen sa att det kändes som om någon bara damp ner från ingenstans och sdan försvann bort igen lika snabbt.....
Kommer nog aldrig glömma det där ögonblicket där vi stod i gatlyktans sken hand i hand berädda att ta oss an livet tillsammans....
natti natti
Härligt att läsa om änglarna som uppenbarar sig !
Ja nåt i den stilen är det ...så mkt. som du haft tur med! Tänk bara på att inte trötta ut änglarna !
Mamsen !