justgrowingup - april 2011

Lev Livet!

Jag kanske har nämnt min tur i livet? Turen med det mesta och de två änglarna på mina axlar som får kämpa frenetiskt för att hjälpa mig i alla situationer. Jag kanske har pratat om bananskalen som jag tror att jag föddes med och som gjort att jag flytit runt i livet ganska bekymmersfritt. Problem lägger sig på något konstigt sätt tillrätta (nycklar kommer fram från ena dagen till den andra exempelvis) och man kan ju undra om jag förtjänar så mycket flyt i livet. Det lustiga är att jag fått en pojkvän som har samma lugna temprament och tilltro till det fina i livet och med anleding av just detta måste jag berätta något märkligt som hände ikväll.
När vi efter mycket om och men har lyckats ta oss till restaurangen Sabai song för att fira pojkvännens fasta jobb får vi avnjuta god mat och mysig miljö. Efteråt springer vi (såklart) ut för att hinna med en buss hem men då gatan ser tom ut antar vi att vi missat den... börjar gå långsamt i mörkret då en man kommer fram till oss. Han är märkbart påverkad av något och stannar framför oss och står där tyst för att sedan mumla något ohörbart...
- ursäkta, sa jag.
En tystnad igen och jag blir lite misstänksam och rädd.. tänk om han kommer råna oss eller om han är psykiskt sjuk och vill döda oss?

- Är ni nyfikna på livet??


Både jag och pojkvännen säger förvånat men bestämt ja i kör...
Mannen skiner upp och säger
- då kan jag berätta för er att livet är helt underbart!
Lev livet, bara lev!


.... och sedan gick han och lämnade oss stumma kvar. Och se... där kom ju bussen vi väntat på..
Men.. vad konstigt det där var. En ängel? ett tecken? Pojkvännen sa att det kändes som om någon bara damp ner från ingenstans och sdan försvann bort igen lika snabbt.....

Kommer nog aldrig glömma det där ögonblicket där vi stod i gatlyktans sken hand i hand berädda att ta oss an livet tillsammans....

natti natti

>Människans ha-begär<

Alla mina små "debatt" inlägg ska jag försöka sätta >< runt så att man blir förberedd...

Tänk egentligen vilket ha-begär människan har. Mycket vill ha mer lyder ett gammalt uttryck som verkar stämma väl in på de flesta även fast vissa kanske inte riktigt vill erkänna det själva. Några 90 miljoner i avgångsvederlag räcker inte trots att man lätt skulle kunna leva hela resten av sitt liv på det och ha det jävligt fint men nej nej icke! Var ska man stoppa alla pengar? I madrassen? Inte till välgörande ändamål eller i de små afrikanska barnens magar iaf antar jag. Men anledningen till min upprördhet kommer faktiskt (och inte så oväntat) från tankarna på päls igen. Att grottmänniskorna såg pälsen som något som kunde skydda mot kyla i vargavintern (!) kan jag kanske köpa men att nutida storstadsbor måste klä sig i varma pälskappor är ju jävligt märkligt. Hur kallt blir det max i Stockholm... 25- 30 kanske och nu förtiden har vi väl ett x antal alternativ till pälsen. En Canada goose jacka gjord för polarexpeditioner med en hundpälskrage måste bli fruktansvärt varm och otymplig på t-banan eller i taxin hem från stureplan... eller varför inte från ica- maxi. Men ärligt talat.. vem vill år 2011 stoltsera med ett dött djur kring halsen eller ett antal djur kring kroppen?

- vissel vissel vissel, här går jag med tre levande flådda men gulliga djur kring min stora barm.. mmm vad mysigt! Kom fido.. gulliga du, hoppa upp i mattes famn och gosa in dig i den mysiga pälsen och tänk nu inte tanken på att det kunde varit dina vänner..


kan nästan höra damen säga det och det ryser i hela mig!! Visst, det är en status symbol, det förstår även jag men som sagt vilken härlig status sen. Hoppas etiken och moralen kommer ikapp människan snart så att man inte bara tor att man har all rätt i världen och gå runt och florera bland djuren och dess tillhörigheter såsom ett glansigt fint vitt horn eller en fluffig man.. eller varför inte någons tänder eller hela huvud?

- Åh kolla den där snygga tjejen där borta! Hennes rumpa skulle jag vilja ha.. eller det där långa fina håret...äh jag tar det bara! Gör väl ingenting? Och sen gör det väl inte något om jag inte äter själva köttet eller tar reda på alla delar nu när jag ändå dödat henne? Jag vill ju bara åt de där delarna sen skiter jag i om hon lider?

Suck... när ska folk börja förstå?

Ps. Jag vet att vissa nu tänker att då ska man sluta äta kött också men då jag ställer mig som motståndare till päls är det just den frågan jag tycker är mest avskyvärd och borde tas upp. Kött äter jag men väljer då jag har möjlighet, KRAV-märkt kött från svenska gårdar och det gör jag för att jag tycker att man ska ta ansvar som konsument. Försöker även äta helt vegetarisk mat någon gång i veckan eller fler. Alla kan göra lite och det är mitt val =)


bild: google.

Klockren!!!!!!!!

OBS! Det bästa av allt är att jag även skickat in detta för debatt i en speciell tidning ;)