Kollade nyss på "Knocked up". För er som inte sett den så e det en amerikansk film om en oseriös kille som älskar att röka på, dricka och hitta naken scener i filmer. Han träffar en sjukt seriös tjej på fyllan som såklart råkar bli på smällen!! Oj OJ.... ja, tur har man kanske haft som inte råkat ut för det(?) Började osökt tänka på det här med graviditeter... alla polare blir ju på tjocken (pappas uttryck) nu för tiden tycker jag.. ploppar ut ungar till höger och vänster vilket är lite skrämmande. För mig alltså... Har haft diskussionen ang. abort med en vän som anser att man borde ta sitt ansvar om det skulle ske... men ja vet i fan asså.. jag tror inte jag skulle palla det? Barnet skulle inte få det bra hos mig just nu i mitt liv. Kanske e själviskt? Jag vet inte.. att jag ska passa in barnet i MITT liv lixom. Men frågar man min mamma så e hon nog glad att jag tänker så. I sommar sätts en ny P-stav in vilket för mig betyder 3 barnlösa år till (skönt). Meeen.. jag vill ju inte ens ha barn! Eller? Är det som två av mina vänner uttryckt det "att den biologiska klockan börjar flämta en i nacken" även mig? Kan det vara möjligt? NÄÄ.... och föda, det gör ju ont!! Nej men jag började iaf tänka att man ska vara rädd om det man har, en relation kanske att bygga på. Och inte förändra varandra. Man blev ju ändå kär i en person för personens skull och då ska man väl ändå inte ändra honom/henne. Då slutar man kanske tycka om den? Har varit allt för dålig på sånt här... men fan, jag ska bli bättre! Vårda... som min mamma så fint sa :
"Nu har ni sått ett frö, som ni ska vårda så det växer till någonting fint".
